Vad gör man när ens förbild ger upp?
Igår så önskade jag att var hos Mikaela, hos min bästa vän som jag kan gråta ut hos. Jag är oftast inte en person som gråter, jag brukar oftast skratta åt personer som gråter när det händer något sorgligt i en film, jag är hemsk jag vet.
Jag skrattar inte åt alla, men åt dem jag bor hos brukar jag skratta åt när dem gråter, för det gör dem hela tiden. igår såg vi en film, igår var det jag som grät. Det var en kille som tog livet av sig. Då tänkte jag på min Farmor, min underbara Farmor, jag har inte förstått att hon är död ännu, men jag tror att ikväll började jag insé att jag aldrig mer kommer få träffa henne, för att HON tog sitt liv, då grät jag. Jag saknar henne så mycket, min älskade farmor. Och dem skrattade...
Det är inte många personer som vet om det här, vad säger man egentligen när ens Farmor tar sitt liv? hur förklarar man att ens Farmor inte dog som en normal Farmor, hur förklarar man att ens Farmor inte längre finns.
Min släkt säger alltid att jag är så lik farmor, både till sätt och utseende, förut tod jag det som en komplimang. Jag har alltid sätt upp till min farmor, tyckt att hon har varit starkast i världen, hon har gått igenom mycket skit men alltid tagit sig upp igen. Dem dagarna jag har velat ge upp, slutat kämpa och bara försvinna, då har jag oftast tänkt men farmor har gått igenom mycket värre saker, kan hon klara det kan jag klara det. Men vad gör man när den som alltid har funnits där ger upp? Hon lämnade mig ett enstaka förlåt, på ett litet papper, ett förlåt.
jag har svårt att veta hur jag ska göra, hur jag ska leva, hur jag ska fortsätta att andas utan den personen som jag alltid har hjälpt mig. Om hon gav upp, varför kan inte jag ge upp?
Jag vill inte bli en alkis, jag vill inte bli beroende av droger, jag vill inte bli misshandlad, jag vill inte vara så sjuk i anorexia som hon var, jag vill inte vara så elak som hon kunde vara till sina barn, jag vill inte bli något av det, men något jag trodde jag ville ha var hennes styrka, men nu vet jag inte längre. Jag är så förrvirad...
Även fast det här farmor, så älskar jag dig och det kommer jag alltid göra.
carolina
Jag skrattar inte åt alla, men åt dem jag bor hos brukar jag skratta åt när dem gråter, för det gör dem hela tiden. igår såg vi en film, igår var det jag som grät. Det var en kille som tog livet av sig. Då tänkte jag på min Farmor, min underbara Farmor, jag har inte förstått att hon är död ännu, men jag tror att ikväll började jag insé att jag aldrig mer kommer få träffa henne, för att HON tog sitt liv, då grät jag. Jag saknar henne så mycket, min älskade farmor. Och dem skrattade...
Det är inte många personer som vet om det här, vad säger man egentligen när ens Farmor tar sitt liv? hur förklarar man att ens Farmor inte dog som en normal Farmor, hur förklarar man att ens Farmor inte längre finns.
Min släkt säger alltid att jag är så lik farmor, både till sätt och utseende, förut tod jag det som en komplimang. Jag har alltid sätt upp till min farmor, tyckt att hon har varit starkast i världen, hon har gått igenom mycket skit men alltid tagit sig upp igen. Dem dagarna jag har velat ge upp, slutat kämpa och bara försvinna, då har jag oftast tänkt men farmor har gått igenom mycket värre saker, kan hon klara det kan jag klara det. Men vad gör man när den som alltid har funnits där ger upp? Hon lämnade mig ett enstaka förlåt, på ett litet papper, ett förlåt.
jag har svårt att veta hur jag ska göra, hur jag ska leva, hur jag ska fortsätta att andas utan den personen som jag alltid har hjälpt mig. Om hon gav upp, varför kan inte jag ge upp?
Jag vill inte bli en alkis, jag vill inte bli beroende av droger, jag vill inte bli misshandlad, jag vill inte vara så sjuk i anorexia som hon var, jag vill inte vara så elak som hon kunde vara till sina barn, jag vill inte bli något av det, men något jag trodde jag ville ha var hennes styrka, men nu vet jag inte längre. Jag är så förrvirad...
Även fast det här farmor, så älskar jag dig och det kommer jag alltid göra.
carolina
Kommentarer
Trackback
