hungerhurts

det känns som att jag ska gå sönder, explodera, känslorna svämmer över, allting som jag har hålllt inom mig så länge vill bara ut, men jag låter det inte, inga känslor får visas, absolut inte. stänger dem ute, håller andan, försöker att tänka på något annat.

Jag saknar den mest värdefulla vuxna person i denna värld, den ända vuxna som jag kunde lita på till 100 %, jag saknar henne så att det gör ont, det känns som att mitt hjärta ska gå i tusen bitar för att jag saknar henne så mycket, men hon kommer inte tillbaka, det var hon som gav upp, hon som valde att lämna mig kvar här för snart ett år sen, hon som valde att lämna oss som älskade henne, hon som valde att lämna oss med ett ynka litet förlåt på ett papper. Och det var allt, ett förlåt.

Jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden prick 2 år, då skulle allt varit annorlunda, det var två år sen som dem tog hela mitt liv, sen dem förstörde det lilla som fanns kvar, som förstörde min tillit, min kropp, min själv, dem förstörde allt. jag har inte litat på en ända kille sen dess, inte en enda tjej heller för den delen, förutom min älskade mikaela, hon är den ända som alltid har ställt upp för mig till 100 %, direkt när hon fick reda på vad som hade hänt mig, vad dem hade gjort mot mig tog hon första bästa flyg för att vara med mig, det kallar jag en äkta vän, jag behövde inte prata, jag behövde inte gråta, hon behövde inte säga något, hon fanns där, den ända som jag kunde prata med, den ända som inte försökte få mig att berätta detaljer, den ända som bara fanns där. jag älskar dig Mikaela, utan dig skulle jag inte funnits, utan dig skulle jag inte ha överlevt dem dagarna efter det som hände, utan dig skulle jag ha varit död. Tack för att du alltid finns, jag saknar dig så mycket, men snart syns vi igen.

/carro